...ja snart september o hösten ska göra sin ingång.. Visserligen har vi inte haft en riktig sommar i Sverige i år - väldigt mkt regn osv..

Jag har bara haft den rena turen att få vara i värme och sol i två av de värsta regniga veckorna. Nämligen utomlands med mkt sol o bad.

Innan dess hade jag mkt sol här hemma, och där jag var.. i sommarstugan, Hos mina vänner i Leksand och Avesta. Underbart!

Upptäckte att bada i Sverige var ingen höjdare - jag som ÄLSKAR att bada kunde inte bada pga min kropp. Jag satt och huttrade som en galning länge! Bäste M fick tända brasan i deras sommarstuga för min skull! Där satt jag och blev varm med ett glas whiskey och pläd. Kändes nästan som vinter   Medan de andra satt och hade värmeslag! haha.. synen måste varit komiskt! Men underbart att de satte på brasan! ;)

Väl i Turkiet så hade jag det underbart bägge gångerna - åkte första gången ensam med mannen min, vi njöt av sol, värme, oss,... Dagarna gick åt spabehandlingar, sola, bad, läsa bäcker och bara vila vila.. Till sist vart vi rastlösa och åkte ut med en segelbåt i Turkiska skärgården - UNDERBART! Vi var till staden Cesme första gången.

Andra resan gick till Bodrum, i sydvästra Turkiet. Då åkte vi hela familjen. Vi fem trängdes i ett trångt hotellrum, inget jag rekomenderar, men stället var helt ok!   Vi umgicks som en familj och bara var. Badade i poolen och havet. Jag är Nöjd! Det var min födelsedagspresent i förskott från min söta familj.   

Hemma så har vi försökt att ta igen våra krafter och ta vara på dessa veckor vi var lediga. Känns helt ok!

Jag orkar mer o mer, ändå är jag fortfarande matt i kroppen o knoppen.. Har träffat mitt arbetslag på "kickoff grillning", hela gänget kom inte, men de jag träffade var skönt o träffa! De fick se min nuna och jag fick se deras nunor.. Var där ett tag, sen åkte jag hem - blev så trött.. höhö.. Hade skoj där med all snack och jag kände igen mig själv mer o mer. Den glada o skämtglada Tine fanns! Härligt att märka!

På hemvägen höll jag dessvärre på somna - så det var bara o stanna bilen och blunda liten stund, sen körde jag vidare hem.. å märk - Klockan vara BARA ca 20, 30! hmmm...

I sommar har vi även firat 11 år som ett par och 9 års bröllopsdag! Helt otroligt vad tiden går!! ÄLSKAR Dej min underbara man! Är så lycklig att vi hittade varandra och snodde varandra så vi blev ett par! Än idag kittlas det så in i norden i magen när jag ser dej och dina speciella nyck min älskade Jocce!!   

Nyss i helgen var jag på en egen 40 års firande med min underbara vän I.. hon bjöd mig på sushi på en underbar restarang ute i stadshagen - vilken smakbomb det vart i munnen av de underbara lyxiga små sushirullarna! Dit SKA jag IGEN! Får spara lite kosing bara - det är dyrt där ;) En underbar helg som jag verkligen njöt av och bara var med I :)   

Snart september osså - den 6 september har jag varit hemma i ett helt år! Tänk er! Att det tar så lång tid att bli frisk - å än är jag inte frisk! Jag har en lång väg att gå - men SKILLNADEN är att jag KÄNNER att jag börjar bli frisk! Det är en skön känsla! Jag sade till försäkringskassan sist vi träffade för två veckor sedan att jag vill börja jobba men pallar det inte det ännu, då blir det bakslag av allting igen. Fk uppskattade min ärlighet och sade att de räknar med att jag är hemma ett tag till, men ändå ta kontakt med min läkare och chef just för att se vad de anser om mig. Jag sade självklart för jag vet att de alla står bakom mig. Fk tipsade mig även om många bra saker som jag ska ta vara på..

Snart ska jag även opereras, blir spännande och se resultatet när allting är klart. Det är även det som gör att jag får vara hemma ett tag till..

Nä nu ska jag ta mig en rykande kaffekopp! Ha en underbar dag!!   

Tjohej!

Idag är jag en röd liten kräfta - bra sätt och visa för mina töser att man måste smörja in sig.. min äldre är lite envis med att inte göra det.. Men efter sett mig så JAAA mamma jag ska smörja in mig! ;)   Fin jag är va?

Satt hemma hos finaste Maria J igår ute i hennes trädgård och fikade och bara babblade - hade en bra dag igår! Vips så hade det gått 4 timmar ute i den stekheta solen och såklart är jag en bränd liten kräfta,... juuuum.. haha.. Idag blir jag inomhus - behöver ändå tvätta kläder och städa köket.. får se hur mkt ja orkar idag, är trött idag.. ska t kuratorn idag osså,,.,

Igår blev det helt klart med CI... färg och märke e valt.. Nu ska jag bara försöka njuta av värmen och sommaren så får vi se vart det leder till..

Puzz på er! <3 (jo, har en bra dag idag )

  Idag är man lite väl ur gängorna igen, satte igång att klippa gräsmattan.. Jag har ärligt talat bävat inför att klippa den.. ni som känner mig väl - vet att jag älskar att klippa gräsmattan, att ingen annan får klippa den. det är bara jag,... men idag.. blääää... Satte iaf igång... det växer ju så in in norden..

Jag brukar klippa klart det på en timma.. enkelt o fixat..

idag?! Neeej.... det tog 5 timmar - va tvungen o vila så mkt mellan åt.. å i slutet ville jag bara grina!   Seriöst!

Då fick Jocce ta över - jag är så förbannat envis och vill klara av det - men nej..

Nu sitter jag här, 2 timmar sen jag kom in.. fortfarande lika äckligt ledsen inombords, tårarna är borta iaf.. men va i h-e!!?

Jag är så trött på detta nu! Vill bara bli FRISK nu! Önskar jag hade en fegumma här som kom och sade "Bobbediboooo Låt nu lilla Tine bli frisk simbalasim"

Men nope.. Den dära balansskiten är supersvår att lära sig.. urk...  

Fy tvale..

SKITARG nu.. O ledsen... blääääääääääääääääääääää!!!

Tjohej på er där ute i cybervärlden!!

Det var ett tag sen nu, just idag känner jag mig glad! Varit hemma hos en underbar kollega ute i Pålsboda och vandrat i skogen bland hennes hästar och söta Maja katten. Bjöds på både fika o lunch, enormt gott! Solen sken och att vandra i skogen är bland det bästa jag vet ;)    Så det var ett perfekt timing :) 

Tänkte bjuda på lite bilder - så ni ser skillnaden på mig då jag var som sämst och just idag... det är skillnad - det ser tom jag!    

Bild 1 -  28 september 2011

Bild 2 - idag den 25 april

Leendet når mina ögon och jag ler...på den sista bilden, phu att se den gamla bilden.. finns en annan bild som vi har här hemma som ser ännu värre ut - men den mår jag alldeles för dåligt av att se på.. så den bjuder jag inte ens på..

Jag har fattat två tunga och svåra beslut som gjort att jag mår bättre idag - mkt som jag har sett här hemma under dessa 8 månader! Tungt men så j-a skön känsla!

Va? Läste jag rätt? Har jag varit hemma i 8 månader?! Ja.. otroligt, känns nästan som jag har blivit förlöst... men inte med en bebis utan med just mig själv! Att hitta mig själv mer o mer   

Beslut nummer ett håller jag för mig själv, det talar jag om när det är dags.. och jag vet lite mera..

Beslut nr två - nu bävar jag för att berätta - men jag SKA berätta för jag BEHÖVER få ut det.. KOM nu ihåg mitt tidigare inlägg "Jag är UNIK" Jag är jag med teckenspråket ....

Nåja beslut nr två är att jag ska operera mig, att jag ska bli en av dem med cochlea implantat. Jag både vill och behöver få tillbaka min hörsel som blivit sämre och sämre... Opererar mig i höst...

Nu börjar det hända lite saker här hemma som sagt.. Puzz på er

Ps, fått fina kommentarar från inlägget "jag är Unik" från släkt o vönner - känns skönt! Fick ett underbart mail från min mamma som var så go att läsa!   

Jag har undrat många gånger under dessa månader jag varit hemma...

Vad ger det mig?

Det är visserligen bra att kunna ventilera så mkt som jag gjort...  som kan ge mig mina tankar en riktig ventilering när jag verkligen behöver det, ja behövde det rejält när jag insjuknade! Det håller jag med om,, men idag? När jag accepterat det faktum att jag får vara svag, då har jag inte samma behov av att ventilera.. jag tänker i egen takt, försöker att kbt-behandla mig.. har funderat på om jag ska kbt utbilda mig? om jag kan hjälpa mig själv på detta sätt så borde jag vara till en bra hjälp för andra när jag väl är frisk? Att vara tvåspråklig gör mkt, att kunna riktigt dövspråk dvs teckenspråk samt talad svenska! Det är otroligt att kunna vara en tillgång!

Med ett riktig dövsspråk menar jag att jag är verkligen döv i mitt språk - att jag både är och vill vara det i mitt språk - att kunna eller att vara teckenspråklig är två helt olika saker.. Jag är både ock.. vad var det en sade - hårt döv? Nope, det är jag inte.. jag är fullt tvåspråklig och det är jag så stolt över!

Det jag har märkt - är att mina känslor och sanna jag kommer fram inom teckenspråket. Min röst är tråkig när jag pratar med röst.. Det upplever iallafall jag, ni får protestera OM ni vill...Att använda mina händer, kropp och mimik för att kunna uttrycka mig ger mig glädje! Det är JAG!

MEN min hörsel är otroligt viktig! Den är jag född och uppväxt med, så jag vet vad det innebär att höra! Därför är den så viktig för mig, att kunna känna igen ett ljud när jag går ngnstans, att kunna prata om det innersta med en av mina bästa vänner, att kunna prata i telefon med min pappa som betyder allt för mig, att kunna prata öga mot öga med min mor, min svärmor, min svärfar, mina svägerskor med familj, mina döttrar, min farmor, ja alla mina dem som inte kan teckenspråk - det är så viktigt för mig! Så att vara hörselskadad är jag också rejält stolt över!! Jag har ngt unikt - mina händer samt mina öron!!

Jag NJUTER av att kunna vara delaktig i båda dessa världar - att kunna prata antingen med kroppen eller med munnen! För första gången i mitt liv är jag UNIK! Jag ÄR JAG!

Min man - han är den viktigaste i mitt liv - han har funnits där i alla tider oavsett vad! Var jag än vänder mig så FINNS HAN DÄR bredvid mig! Spelar ingen roll vad det än gäller, jag behöver aldrig fundera - det är bara så - han finns och är där, utan att jag ska ta det för givet. Att uppmuntra och ge varann kärlek utan att tänka på vad det kostar själsligt är en lycka som jag unnar alla, jag är lycklig att vara en av de få som fått den chansen!  

Jag minns den dagen vi talade om för varandra att vi ville ha varandra och ville leva tillsammans! Det var så underbart och alla sade att vi var så rätt för varandra! Det visste vi båda två redan, därför vågade vi flytta ihop första veckan vi var tillsammans, vågade att förlova oss innan 3 månaders dagen, vågade försöka skaffa barn innan vi ens varit tillsammans i 1 år, vågade gifta oss när vi varit tillsammans i bara 2 år! Här sitter vi nu, 10 år och  6 månader senare och är fortfarande kära som attan! Helt otroligt! :) För att hoppa tillbaka till mitt gamla ämne - han gör mig UNIK! Likaså mina töser - de gör mig UNIK! Mina föräldrar gjorde mig UNIK!

Jag tackar dem alla för det! Tack ni alla (familj som vänner!) för att ni tror på mig! Ni får mig att tro på mig själv!  Det är här jag vill vara, hos de mina! Hos mig själv!

// Tine

Hej på er!   

Medan jag sitter och väntar på besiktningskillen inför installation av fläkten till taket i vardagsrummet mot golvet i badrummat så tänkte jag skriva ner lite här..

Ni undrar säkert vad som egentligen har hänt på sistone när jag varit så nere, det hände så mkt som gjorde att jag bara dök neråt till botten igen, ville bara försvinna från allt och alla. Det var jobbigt och kände bara... svårt att säga..

Letade efter resa så jag kunde försvinna och bara vara, men för vilka jävla pengar då? Nu när man är sjukskriven får man ju vända på pengarna för att överleva samt att det är jul snart, jag vill ju inte att barnen ska drabbas!

Jag fick bl.a avslag till att fortsätta med mina KBT behandling som jag verkligen behövde, men jobbet sade nej! Blev så ledsen och bara däckade..   kom knappt hem! Det var mörkt när jag skulle köra hem och var rädd för första gången att köra,.. hade gått från Previa inne i stan till där jag parkerat bilen med en promenad på 10 minuter och jag grät hela vägen jag gick. Kände mig så sabla värdelös! Har aldrig känt mig så värdelös - det tog mig hårt! Att inte känna mig så värd att satsas på - jag som lagt min själ på att försöka komma tillbaka och med hjälp av KBT kände att det var på väg - men nu försvann det hoppet direkt! Jag är på botten igen..

I Bilen grät jag hela vägen hem och bara längtade hem till min man, tur så hade mina tjejjer kompisar på besök så de var uppe på övervåningen och lekte - Jocce tog mig direkt! Det var längesen jag grät så mkt som jag gjorde den eftermiddagen/kvällen o natten. Kunde inte sova.. Jag fick gå å lägga mig, och mina sötnosar (döttrarna) kramade om mig länge o väl när deras vänner gått hem, Jocce låg o höll om mig hela tiden - trots han behövde sova för kunna jobba - så låg han där och bara höll om mig hela tiden medan jag bara grät o grät.. Nu i efterhand så var det bra jag fick vara ledsen och bara vara - för nu har vi även fått våran vattenskada och det tog ytterligare knäcken av mig OCH Jocce!

Vi blev båda tvungna att lägga det personliga jobbiga åt sidan för att rädda badrum och vardagsrummet så gott vi kunde, nu är det konstaterat att det är helt rivning som gäller i badrummet! Har suttit varje dag och bara varit skitledsen! Orkar bara inte mer.. Det är mkt just nu..    både vattenskadan o mina tårar.. 

Jag vet att det materiella är ingenting mot ens hälsa - men orkar inte just nu!!

Sötnosarna Peter & Camilla kom över när jag var som allra tröttast - tack vare C som kom och satte sig i soffan med mig och bara pratade så kunde jag leva upp lite och jag var faktiskt på bättre humör när de åkte hem, de är så himla sanna äkta vänner! Både jag och Jocce är så tacksamma för er!

Nätterna är som i början av sjukskrivningen - har så mkt stress i mig att jag bara rullar och vrider mig - det fungerar inte att sova eller komma till ro.. så jag är så trött nu för tiden, har t.o.m svårt att komma ut o gå nu igen..

Julklapparna som vi ska handla bävar jag inför.. letar på internet om jag istället kan beställa hem allting? Vi pratar om Gekås (Ullared) men när? Jocce jobbar tom 23 dec.. sen e de bara stress och det är det minsta jag ska utsätta mig för..

Som sagt, jag är långt ifrån bättringsvägen så lita på att jag är INTE tillbaka i januari..

Pratade med min pappa häromdagen - han sade att jag är stark ändå på ett sätt som tar tag i detta med vattenskadan - tänk om jag pallat ur så pass att jag bara la av igen? Det är sant - det är min styrka att ta hand om andra och annat som inte berör mig själv. Det är att ta hand om mig själv som är min största svaghet...

Andra saker som hänt till min bottendykning är andra saker som jag inte tar upp här.. det har varit jobbiga 2 veckor som är blääääh..  

Puzz <3

Idag är jag verkligen trött! Lite piggare än igår iofs,

Igår så stack jag till simhallen och simmade, hade en teknik med att räkna bokstäverna när jag simmade och upprepade namn och saker som började på den bokstaven, så jag kom ihåg vilken längd jag var på - det fungerade. Ni vet ju att jag är totalt väck i skallen på att komma ihåg osv just nu...

Simmade iaf i totalt 20-25 minuter och lyckadses komma upp till Ö! dvs 29 längder... Det var skönt och jag kände Jihaaaa efteråt, gick in i bastun och satt där en liten stind,

Väl hemma så var jag riktigt trött, men NÖJD! Härligt trött som jag skrev i facebook. Satte mig i soffan för käka lunch.. tittade lite på tv, och vips så somnade jag! Hoppla.. 16,30 när Jocce kom hem med Leona så väckte de mig.. blev förvånad.. var trött hela kvällen.. Gick i lade mig tidigt, och är fortfarande trött..

Det märks så väl att jag behöver fortfarnde hitta min balans.. att det ska vara så svårt? Jag lovar er och mig själv att jag ska INTE ge upp! Jag ska fortsätta leta efter min nivå, att komma tillbaka till mitt liv.. Det är inte frågan om ett OM längre, utan om NÄR nu.. Just den insikten gör mkt..

Jag har ju fått mitt simkort på Kumla hallen för 6 månader fram och den ska jag verkligen utnyttja, skitsamma om det är 5 minuter i vattnet eller 30 minuter.. Bara jag kommer ut åtminstone 2 gånger i veckan. Resterande dagar ska jag ut på en promenad på minst 15 minuter. Ett löfte som jag gett mig själv ifrån terapins perspektiv.

Nu ni mina vänner, ni som bor i Örebro eller är sportintresserade, ni ska medverka på VM Futsal i örebro som åskådare, spelande elelr som arbetande. Lycka till. Jag skulle tillhört den sista skaran iom mitt jobb,.. Ärligt talat - Skönt att slippa.. Förlåt! Men jag ,,med risk att låta fel - men jag skulle helt enkelt inte tillföra ngt, bara sitta på en pall och sova..

Nu ska jag försöka komma ut genom dörrn för en liten promenad, Kramen..

Hej på er!

Nu har jag inte haft samma behöv att skriva av mig på ngt sätt som förut.. Jag känner mer o mer att jag orkar mer och att jag är på väg att komma tillbaka igen.

Känslan att veta jag är sjukskriven tom 20 dec just nu gör ju att jag slappnar av mer och vågar hitta mig mer o mer.

Sist jag var hos terapeuten så pratade vi mer om min framtid, vad som ska hända och hur jag ska gå tillväga. Att jag ska arbetsträna innan jag ens går upp till heltid igen, ska inte ha ngt som helst ansvar osv.. bara gå bredvid en annan anställd.. Ska dessutom ha ett avstämningsmöte för att se hur vi ska göra, vad jag kan få ist.. de inblandande i mötet är doktorn, terapeuten, min chef och försäkringskassan samt jag med ngn stöd.

Kom på - måste beställa tolk! Hör som en jäkla kratta nu,, japp mitt psyke påverkar min hörsel...

Har jag rapporterat hur det gick hos FK? Minns inte? Men jag fick fina vibbar och respons! Skönt!

En sak som jag fått lära mig bland annat är att: Jag ska inte oroa mig i onädan före en händelse! Utan bara förbereda mig själv och sedan ta det som är när det händer. Pi svårt att lära sig, men måste!

Har även märkt en till sak - mina energitjuvar har försvunnit ;) Hoppas det förblir så

I torsdags vågade jag mig till jobbet för en fika, på deras torsdagsmöte! Kände att de tydligen hade längtat efter mig, var faktiskt skoj att se dem! Vi kramades och pratade.  Jag skrattade lite tom :) Sen ville jag därifrån INNAN mina elever kom.. och det lyckades jag med :)

Nu känns det mera ok, men att jobba - nej tack! jag är INTE redo.. phua.. Men jag vet att jag kommer att förändras i mitt arbetssätt, jag kan inte engagera mig så mkt som jag gjort, när jag är ledig så ÄR jag ledig! Punkt slut!

Därför har jag rensat mkt i facebook - behållt bara mina vänner och familjen, inget annat... För att jag ska kunna säga JA till mig själv - MÅSTE jag kunna säga nej till andra.

Ciao...