Idag är jag verkligen trött! Lite piggare än igår iofs,

Igår så stack jag till simhallen och simmade, hade en teknik med att räkna bokstäverna när jag simmade och upprepade namn och saker som började på den bokstaven, så jag kom ihåg vilken längd jag var på - det fungerade. Ni vet ju att jag är totalt väck i skallen på att komma ihåg osv just nu...

Simmade iaf i totalt 20-25 minuter och lyckadses komma upp till Ö! dvs 29 längder... Det var skönt och jag kände Jihaaaa efteråt, gick in i bastun och satt där en liten stind,

Väl hemma så var jag riktigt trött, men NÖJD! Härligt trött som jag skrev i facebook. Satte mig i soffan för käka lunch.. tittade lite på tv, och vips så somnade jag! Hoppla.. 16,30 när Jocce kom hem med Leona så väckte de mig.. blev förvånad.. var trött hela kvällen.. Gick i lade mig tidigt, och är fortfarande trött..

Det märks så väl att jag behöver fortfarnde hitta min balans.. att det ska vara så svårt? Jag lovar er och mig själv att jag ska INTE ge upp! Jag ska fortsätta leta efter min nivå, att komma tillbaka till mitt liv.. Det är inte frågan om ett OM längre, utan om NÄR nu.. Just den insikten gör mkt..

Jag har ju fått mitt simkort på Kumla hallen för 6 månader fram och den ska jag verkligen utnyttja, skitsamma om det är 5 minuter i vattnet eller 30 minuter.. Bara jag kommer ut åtminstone 2 gånger i veckan. Resterande dagar ska jag ut på en promenad på minst 15 minuter. Ett löfte som jag gett mig själv ifrån terapins perspektiv.

Nu ni mina vänner, ni som bor i Örebro eller är sportintresserade, ni ska medverka på VM Futsal i örebro som åskådare, spelande elelr som arbetande. Lycka till. Jag skulle tillhört den sista skaran iom mitt jobb,.. Ärligt talat - Skönt att slippa.. Förlåt! Men jag ,,med risk att låta fel - men jag skulle helt enkelt inte tillföra ngt, bara sitta på en pall och sova..

Nu ska jag försöka komma ut genom dörrn för en liten promenad, Kramen..

Hej på er!

Nu har jag inte haft samma behöv att skriva av mig på ngt sätt som förut.. Jag känner mer o mer att jag orkar mer och att jag är på väg att komma tillbaka igen.

Känslan att veta jag är sjukskriven tom 20 dec just nu gör ju att jag slappnar av mer och vågar hitta mig mer o mer.

Sist jag var hos terapeuten så pratade vi mer om min framtid, vad som ska hända och hur jag ska gå tillväga. Att jag ska arbetsträna innan jag ens går upp till heltid igen, ska inte ha ngt som helst ansvar osv.. bara gå bredvid en annan anställd.. Ska dessutom ha ett avstämningsmöte för att se hur vi ska göra, vad jag kan få ist.. de inblandande i mötet är doktorn, terapeuten, min chef och försäkringskassan samt jag med ngn stöd.

Kom på - måste beställa tolk! Hör som en jäkla kratta nu,, japp mitt psyke påverkar min hörsel...

Har jag rapporterat hur det gick hos FK? Minns inte? Men jag fick fina vibbar och respons! Skönt!

En sak som jag fått lära mig bland annat är att: Jag ska inte oroa mig i onädan före en händelse! Utan bara förbereda mig själv och sedan ta det som är när det händer. Pi svårt att lära sig, men måste!

Har även märkt en till sak - mina energitjuvar har försvunnit ;) Hoppas det förblir så

I torsdags vågade jag mig till jobbet för en fika, på deras torsdagsmöte! Kände att de tydligen hade längtat efter mig, var faktiskt skoj att se dem! Vi kramades och pratade.  Jag skrattade lite tom :) Sen ville jag därifrån INNAN mina elever kom.. och det lyckades jag med :)

Nu känns det mera ok, men att jobba - nej tack! jag är INTE redo.. phua.. Men jag vet att jag kommer att förändras i mitt arbetssätt, jag kan inte engagera mig så mkt som jag gjort, när jag är ledig så ÄR jag ledig! Punkt slut!

Därför har jag rensat mkt i facebook - behållt bara mina vänner och familjen, inget annat... För att jag ska kunna säga JA till mig själv - MÅSTE jag kunna säga nej till andra.

Ciao...