Hej på er!   

Medan jag sitter och väntar på besiktningskillen inför installation av fläkten till taket i vardagsrummet mot golvet i badrummat så tänkte jag skriva ner lite här..

Ni undrar säkert vad som egentligen har hänt på sistone när jag varit så nere, det hände så mkt som gjorde att jag bara dök neråt till botten igen, ville bara försvinna från allt och alla. Det var jobbigt och kände bara... svårt att säga..

Letade efter resa så jag kunde försvinna och bara vara, men för vilka jävla pengar då? Nu när man är sjukskriven får man ju vända på pengarna för att överleva samt att det är jul snart, jag vill ju inte att barnen ska drabbas!

Jag fick bl.a avslag till att fortsätta med mina KBT behandling som jag verkligen behövde, men jobbet sade nej! Blev så ledsen och bara däckade..   kom knappt hem! Det var mörkt när jag skulle köra hem och var rädd för första gången att köra,.. hade gått från Previa inne i stan till där jag parkerat bilen med en promenad på 10 minuter och jag grät hela vägen jag gick. Kände mig så sabla värdelös! Har aldrig känt mig så värdelös - det tog mig hårt! Att inte känna mig så värd att satsas på - jag som lagt min själ på att försöka komma tillbaka och med hjälp av KBT kände att det var på väg - men nu försvann det hoppet direkt! Jag är på botten igen..

I Bilen grät jag hela vägen hem och bara längtade hem till min man, tur så hade mina tjejjer kompisar på besök så de var uppe på övervåningen och lekte - Jocce tog mig direkt! Det var längesen jag grät så mkt som jag gjorde den eftermiddagen/kvällen o natten. Kunde inte sova.. Jag fick gå å lägga mig, och mina sötnosar (döttrarna) kramade om mig länge o väl när deras vänner gått hem, Jocce låg o höll om mig hela tiden - trots han behövde sova för kunna jobba - så låg han där och bara höll om mig hela tiden medan jag bara grät o grät.. Nu i efterhand så var det bra jag fick vara ledsen och bara vara - för nu har vi även fått våran vattenskada och det tog ytterligare knäcken av mig OCH Jocce!

Vi blev båda tvungna att lägga det personliga jobbiga åt sidan för att rädda badrum och vardagsrummet så gott vi kunde, nu är det konstaterat att det är helt rivning som gäller i badrummet! Har suttit varje dag och bara varit skitledsen! Orkar bara inte mer.. Det är mkt just nu..    både vattenskadan o mina tårar.. 

Jag vet att det materiella är ingenting mot ens hälsa - men orkar inte just nu!!

Sötnosarna Peter & Camilla kom över när jag var som allra tröttast - tack vare C som kom och satte sig i soffan med mig och bara pratade så kunde jag leva upp lite och jag var faktiskt på bättre humör när de åkte hem, de är så himla sanna äkta vänner! Både jag och Jocce är så tacksamma för er!

Nätterna är som i början av sjukskrivningen - har så mkt stress i mig att jag bara rullar och vrider mig - det fungerar inte att sova eller komma till ro.. så jag är så trött nu för tiden, har t.o.m svårt att komma ut o gå nu igen..

Julklapparna som vi ska handla bävar jag inför.. letar på internet om jag istället kan beställa hem allting? Vi pratar om Gekås (Ullared) men när? Jocce jobbar tom 23 dec.. sen e de bara stress och det är det minsta jag ska utsätta mig för..

Som sagt, jag är långt ifrån bättringsvägen så lita på att jag är INTE tillbaka i januari..

Pratade med min pappa häromdagen - han sade att jag är stark ändå på ett sätt som tar tag i detta med vattenskadan - tänk om jag pallat ur så pass att jag bara la av igen? Det är sant - det är min styrka att ta hand om andra och annat som inte berör mig själv. Det är att ta hand om mig själv som är min största svaghet...

Andra saker som hänt till min bottendykning är andra saker som jag inte tar upp här.. det har varit jobbiga 2 veckor som är blääääh..  

Puzz <3