...att säga..

Var och träffade läkaren idag, var orolig inann, det märktes på natten inatt - sov knappt och kunde inte somna,,,  men nu känns det mera ok. Blodtryckets har normaliseras mer och visar att det kommer att sänkas, så jag slipper medicin för det! Skönt!

Hade 150/110 sist, nu 140/85..

Läkaren höjde dock på mina doser på de medicner jag har idag -  det behövdes..

Imorgon har jag Kbt - längtar få komma dit, det känns att det var 2 veckor sen jag var där sist... och det var ju inte ett riktigt besök då heller.. iom jag kräktes så galant och va tvungen avbryta det,,, hmm.. har drömt en hel del konstiga drömmar sen sist.. ska fråga lite om dem..

Känns bra med den läkaren jag har - han tror verkligen på mig! Det sade även min tolk som varit med mig de sista två gångerna nu.

Ciao..

Anar att mina tankar är efterlysta?

Tiden har gått och jag har haft mina svackor om igen, det är inte varje dag som jag mår relativt ok.. Har fått mina dåliga dagar som lett till tårar och negativ spiral.

Samtidigt har jag fått flera sms och mail om att de peppas av mina nedskrivna tankar, då de insett att de och jag är inte ensam om att må såhär, att det är tillåtet! Det stärker mig litegranna. Inga namn nämnda ingen glömd - tillsammans är vi starka på ett och annat sätt! Det enda som kan få oss att bli friska igen är att bli egoitiska och kämpa för att bli bra... Enda sättet att vara där för någon annan är att hjälpa sig själv först och främst! Vi kan ju bara stötta en anann om vi själva mår bra..

En väldigt nära vän till mig sade till mig igår att jag börjar få tillbaka min lyster i ansiktet, det var skönt och höra! Trots att jag inte visste att jag haft en dålig hy sen jag in bröt ihop med mkt finnar och med mera så anade jag aldrig att min hy var grådaskig! Men pi skönt att min vän aldrig sade det när det var så, utan bara sade det igår med att det med min fina hy börjar komma tillbaka! :) Tittade även på mitt hår när jag väl kom hem, där såg jag en hel del gråa hårstrån, mer än vanligt.. man brukar ju säga att det yttre blir lidande när man mår dåligt - ja det är bekräftat.. mitt hår är inte så fräscht som det brukar vara.. den bilden som ni ser här på bloggen och i facebook är inte jag idag, men jag STRÄVAR efter att få komma tillbaka..

Har många tankar om vad som kommer att hända.. men de vill jag inte skriva om ännu..

Är fortfarande supertrött på dagarna, men kommit mera igång med att röra på mig här hemma, med att städa (Ser för djävligt ut!! Ingen av oss har riktigt orkat.. ) och rensa en hel del.. Jag har nog samlat på mig en hel del saker och jag har fått i uppdrag att det som jag inte har använt på ett år - det ska slängas eller säljas! Och ärligt talat så slänger jag allting.. för jag känner att om jag ska sälja så blir det kvar ändå och dammar.. Hyff tala om att Jocce tittar på vad jag slänger iom det ligger på kärran, så inget som är "fel" kastas.. hihi.. Och för varje sak som jag rensar så kastar jag även en bit rädsla.. det ger mig en typ av terapi..

Varje kväll när töserna mina ska nattas, ca 20 på kvällen, så sitter jag själv och bara gäspar hela tiden i soffan och bara rullar med allting.. är så så så så duper duper trött, ingenting fastnar i skallen på mig om man ska planera eller prata.. det är bara att lägga sig i sängen och somna någongång.. och det gör jag, med mina insomningstabletter.. Nu har jag börjat att vakna mycket på nätterna igen.. Är orolig i kroppen..

Nästa vecka händer det en hel del för mig.. måndag träffa doktorn för uppföljning, tisdag träffa previa (terapi) och torsdag träffa försäkringskassan med min handläggare.. kan vara det som skapat min oro i kroppen,.,. alla dessa träffar.. på en och samma vecka..

Pratade mycket med min älskade svärmor, hon är ju som min mamma känner jag ju, och hon förstod så mycket med allting om vad jag känner och .. ja precis allting! Den inre stressen som jag har alltid, och ... jaa.. hon sa en sak som hon tror kommer att hända och jag känner likadant - men det säger jag inget öppet om , jag måste få fundera mer på det.. jag hade dessa tankar redan innan.. Jag är så tacksam för de omkring mig!! Jag värdesätter er alla! Om jag inte säger eller visar det för er så ska ni veta att NI är otroligt betydelsefulla för mig!

Ciao..

Jaha, nu har man fått brev från Fk där jag fått en handläggare som jag ska träffa för att prata om min situation och det känns INTE bra! De är inte direkt kända för sin empati!

Mötet ska vi prata om VAD som gjort att jag inte kan arbeta.. Mäh.. Vad ska vi göra för att jag ska kunna arbeta.. Meeen... jag vet för 17 inte det själcv!!!

Vill inte och känner noll lugn inför den träffen! Stressen ökar och ångesten ökar! :(

Ja, nu har det gått ett par dagar igen då..

Haft både glädjande o tråkiga dagar..

De som fått mig glädjas högt är 2 st bebisar som kommit till världen - mina vänner Susanne och Elin som fått en varsin guldklimp som jag ska lukta och krama om lite senare :)  De ska få stilla min egna önskan om en till klimp till mig, :)

Jag har insett mer och mer att jag inte klarar av en riktig vardag som jag brukade ha förr, då jag rände hit och dit.. då trodde jag att jag fixar det - det som inte hinns med ordnar jag ändå.. osv.. Men idag är det mer att jag måste VILA och ÅTER vila för att orka följa med min yngsta till simskolan varje onsdag, MEN det gör jag gärna!

Där i simhallen har jag fått en liten liten sug att känna vattnets strömma källa komma till mig och jag byter om och badar samtidigt som Lillan är på simskolan! Jag tar ca 6-10 simlängder beroende på ork på ca en halvtimma med en massa vila mellan.. Ja det är det lilla jag orkar med! TYVÄRR! Jag som kunde simma utan vila 30 minuter förr.. Av dessa 3 gånger som jag varit där så har jag bara varit i vattnet och stått stilla och njutit av självaste vattnet 2 gånger innan jag kom för mig att simma igår..

Jogga kan jag glömma! Känner inte ens suget trots att jag älskar att jogga! Jag försöker att gå till tösernas skola men är skittrött efter det - så jag är en av dem som känner att TACK o LOV jag har körkort och bil! :-) Ja jag känner TACK O LOV! Inte suck - då blir det bara mer depression... Har ju i övrigt så ont i kroppen varje dag att jag inte ens kan njuta.. Bläää..

<Trist att indianerna i speedwayn förlorade sitt efterlängtade guld i finalen igår - men men, det kommer ett nytt år! So go for it indians!

Försäkringskassan har godkänt min sjukskrivning så en sten har lyfts bort även där - nu känns det som jag kan börja repa mig lite - det är så det känns!

Fortfarande får jag mina ångestattacker när jag ska in i Örebro - av rädlsa att träffa någon som jag inte vill träffa. Men jag måste åka in - för att övervinna den rädslan och ångesten. Dels för att gå på KbT i Previa.. samtidigt försöker jag träffa mina närmaste vänner den dagen så jag ser besöket i örebro som ngt positivt. Ett verktyg som jag ska jobba med enligt kbt..

Tycker att det är skönt att jag får KbT som jobbet står för - så att jag får verktyg att jobba med och tänka på framöver - så jag verkligen tar tag i mig själv och inte struntar i mig själv igen!

Börjar känna mer och mer att jag känner mig tillräcklig som mamma för mina döttrar, det var ett av mina mål. Att de inte skulle lidas av att jag är sjuk.. tror att jag har lyckats med det - de förstår när jag mår dåligt och inte orkar. Tacksamma över att jag är hemma överhuvudtaget.. 

Som sagt - TACK till er som sade STOPP till mig och bad mig kontakta läkaren!! Ni är mina underbara!! PUZZ

.. har jag ingen lust att blogga idag,, men gör det ändå.. behöver det... så skit i mina stavfel osv.. det är bara så det rä just nu..

Jag har haft en del bra dagar nu sen i måndags.. tabletterna har stabilerat mig, det märks nu mera..idag är det onsdag..

Jag har övervunnit några hinder som gett mig världens ångest tidigare..

Hoppas bara att det fortsätter!!!

Idag är det simskola med lilltösa,, ska följa med.. phuaa.. sitter här och stärker mig till max nu för att lyckas komma iväg..

Har även fått veta att min bästa kusin vitamin att även hon blirr utbränd, och sitter i precis samma situation! Funderar starkt på resa hem och stötta henne.. Likaså hon funderar på komma hit... Vi har alltid varit en stor trygghet för varandra och det känns verkligen att det skiljer 26 mil mellan oss två nu :-(

Ni som kontaktar mig och bestämmer träff, jag ber er ha överseende med att jag kan ställa in träffen samma dag, allt avgör jue hur jag mår just den dagen..

Ciao.. förresten så TACKAR jag för ALL STÖD!

Bad mannen ta ett foto på mig för att se vad andra ser på mig idag...

Får ofta höra att jag ser så trött ut, och sliten..

När jag såg fotot började jag att gråta! Att se sig själv i ett annat perspektiv va hemskt!

Jag ser inte ut som mig själv! Kände inte igen mig själv! Dagen efter tog Jocce ännu ett kort igen utan att jag tänkte på det, poserade med töserna våra ute i skogen i lördags.

Det var lika där, kände inte igen mig själv!

I helgen har jag varit enormt trött, insett återigen att jag är utmattad.. jag orkar inte som vanligt trots att jag vill.. Kroppen bara lägger av, det är en hemsk känsla att känna..

Att mitt sinne VILL göra saker osv men kroppen bara lägger av!!

Igår (Lördags) orkade jag med en skogstur i 1 timma, sen var jag helt utslagen i minst 5 timmar hemma.. bläää

idag (söndag) orkade jag bara klippa gräsmattan i typ 15-20 minuter sen låg jag utslagen igen i flera timmar! bläää..

Peo kom och hälsade på en stund, jättekul! :) Satt med honom och Jocce ngn 15 minuter sen gick jag och lade mig..

Det visuella har gett mig ännu en insikt - att tillåta mig vara sjuk..

ciao...

Det tär på en att inse att man inte är mer än en människa med inga superkrafter, att inse att nu är man helt slutkörd.

Att inse att man inte räcker till som mamma för att arbetet tar slut på en ..

Jag vet inte riktigt vad som fick mig att bryta ihop, men en dag satt jag bara i soffan och grät och grät utan ända.. orkade ingenting.. Solen sken men inte jag..

satt och sände sms med min man som bad mig att stanna hemma ett par dagar för att se om jag blev bättre, vi trodde båda att det var min mens som spökade - mina hormoner.  Jag har så sällan mens att när den väl kommer så blir det kaotiskt inom mig.. känslor stormar eller så är det inga känlor alls, vi trodde att denna gång var det kaotiska hormoner..

Men dagarna gick, mensen försvann och fortfarande satt jag och grät - kunde inte ens förstå varför. Kunde inte ens gå utanför dörren och ta mina efterlängtade promenader.. Tills jag sände ett sms till en underbar vän sen skoltiden som sa åt mig att jag är utbränd! Jag måste kontakta doktorn direkt, då insåg jag det...

Vägen dit var lång, och vägen tillbaka är lång..

Nu är jag sjukskriven med utmattningssyndrom med depression, och knaprar på ångestdämpande tabletter som ska sänka min ångest samt lyfta fram min glädje, en konstig kombination - jag vet... Men det verkar hjälpa - jag gråter inte längre, men är fortfarande orkeslös och dämpad. Vissa dagar är jag glad och det är speciellt när jag är med mina töser - de lyfter fram glädjen mer än dessa piller..

Går även på Kbt terapi, som jag hoppas ska lyfta fram mina behov mer än piller.  Jag har stora förhoppningar - ser ljuset för jag vet att det kommer även om jag inte vet när.. det finns inget om utan bara när..

Har fått direkt order att jag ska klippa allt med arbetet, precis allting! Känns otroligt konstigt för jag vet att jag är viktig där både för kollegor samt ungdomar men som min terapeut sade - för att jag ska kunna hjälpa/stödja andra MÅSTE jag hjälpa mig själv först!

Får ta till min karma igen - För att säga ja till mig själv måste jag säga nej till andra.

Jag kommer att fortsätta att skriva av mig, för det är det som hjälper mig - jag har så svårt att prata..

När två underbara vänner kom hem till mig förra eller förrförra veckan, så har den ena vännen kännt mig i 13 år och aldrig sett mig så ledsen.. den andra har känt mig i 5 år ca och fick se mig nu för första gången - de berömde mig att jag var så stark som kunde visa mig så ledsen - det gjorde så mkt! Det är vad jag kommer att minnas..

Idag är jag så.. vad ska jag säga - jag har redan glömt vad jag skrev där uppe - så är det idag - jag glömmer.. minnet är som bortblåst.. måste skriva upp allting, bläää..

nu slutar jag..