Bad mannen ta ett foto på mig för att se vad andra ser på mig idag...

Får ofta höra att jag ser så trött ut, och sliten..

När jag såg fotot började jag att gråta! Att se sig själv i ett annat perspektiv va hemskt!

Jag ser inte ut som mig själv! Kände inte igen mig själv! Dagen efter tog Jocce ännu ett kort igen utan att jag tänkte på det, poserade med töserna våra ute i skogen i lördags.

Det var lika där, kände inte igen mig själv!

I helgen har jag varit enormt trött, insett återigen att jag är utmattad.. jag orkar inte som vanligt trots att jag vill.. Kroppen bara lägger av, det är en hemsk känsla att känna..

Att mitt sinne VILL göra saker osv men kroppen bara lägger av!!

Igår (Lördags) orkade jag med en skogstur i 1 timma, sen var jag helt utslagen i minst 5 timmar hemma.. bläää

idag (söndag) orkade jag bara klippa gräsmattan i typ 15-20 minuter sen låg jag utslagen igen i flera timmar! bläää..

Peo kom och hälsade på en stund, jättekul! :) Satt med honom och Jocce ngn 15 minuter sen gick jag och lade mig..

Det visuella har gett mig ännu en insikt - att tillåta mig vara sjuk..

ciao...